Alice DiMeo, Paul N. Wihlborg

Jag skaffade glasögon, ty det har uppdagats att jag är närsynt. Just så är det, och mina hornhinnor är konstigt formade dessutom. Tyckte att bågarna var ganska snygga, de är typ your average Buddy Holly-aktiga indiebåge fast med tjockare bro (fackterm?) över näsroten och smalare bågar. I några dagar var jag kungen i de blindas rike med mina brillor balanserande över näsan. Jag gick på bio och för en gångs skull var inte mitt ansikte fast i en fasansfull grimas från den kisning som hör närsynthet till. Men igår krossades allt. När jag stod i hissen igår och beundrade mig själv i spegeln insåg jag att jag liknar någon när jag har glasögon på mig. Efter en stunds fundering slog det mig: jag är lik killen i Extreme Home Makeover - han med glasögon. Killen som alltid gråter. Killen som ALLTID bygger de fruktansvärt nischade barnrummen ("Joey gillar typ basket, så ALLT i hans rum ska ha med basket att göra!" Ni vet, tvättkorg = basketkorg, säng = basketboll, konst på väggarna = Michael Jordan i olka ställningar). Killen som man tror har cancer bara för att han i vissa avsnitt går omkring med en obegriplig yllemössa på huvudet när de bygger hus i soliga Kalifornien. Killen som råkar ha rätt bra smak när det gäller glasögonbågar.
Det var en svår sak att inse.
Nu bär jag bara glasögon i nödfall. Jag vill inte att någon misstar mig för honom och spiller ut sin life story om blinda barn och mammor utan ben för mig på vagnen. Typ.
Killarna på Extreme Home Makeover måste ha de sämsta fansen i hela världen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0