Jag skaffade glasögon, ty det har uppdagats att jag är närsynt. Just så är det, och mina hornhinnor är konstigt formade dessutom. Tyckte att bågarna var ganska snygga, de är typ your average Buddy Holly-aktiga indiebåge fast med tjockare bro (fackterm?) över näsroten och smalare bågar. I några dagar var jag kungen i de blindas rike med mina brillor balanserande över näsan. Jag gick på bio och för en gångs skull var inte mitt ansikte fast i en fasansfull grimas från den kisning som hör närsynthet till. Men igår krossades allt. När jag stod i hissen igår och beundrade mig själv i spegeln insåg jag att jag liknar någon när jag har glasögon på mig. Efter en stunds fundering slog det mig: jag är lik killen i Extreme Home Makeover - han med glasögon. Killen som alltid gråter. Killen som ALLTID bygger de fruktansvärt nischade barnrummen ("Joey gillar typ basket, så ALLT i hans rum ska ha med basket att göra!" Ni vet, tvättkorg = basketkorg, säng = basketboll, konst på väggarna = Michael Jordan i olka ställningar). Killen som man tror har cancer bara för att han i vissa avsnitt går omkring med en obegriplig yllemössa på huvudet när de bygger hus i soliga Kalifornien. Killen som råkar ha rätt bra smak när det gäller glasögonbågar.
Det var en svår sak att inse.
Nu bär jag bara glasögon i nödfall. Jag vill inte att någon misstar mig för honom och spiller ut sin life story om blinda barn och mammor utan ben för mig på vagnen. Typ.
Killarna på Extreme Home Makeover måste ha de sämsta fansen i hela världen.

Jag kollar på Cujo!
(den spanskdubbade versionen)

Jag må ha svårt att fatta språket.
Men jag förstår iallafall att orden är stavade med versaler doppade i BLOD!

Ossian ryggar tillbaka inför åsynen av sin flickvän.

Så här såg jag ut när jag var femton. Det har gått downhill sen dess alltså. Då hade jag fina kläder som jag snott på Velour, en perfekt fjortisblick och ett grymt välformat dekolletage. Nu har jag typ hår under armarna och ocharmiga bröst. Fan. Jag vill tillbaka! Se! Se på mitt välformade dekolletage!

DET VAR BÄTTRE FÖRR.
/ A

Ett riktigt saftigt ben att tugga på:

Vissa människor har underliga drifter.
På startsidan till blogg.se kan man se vilka bloggar som är mest aktiva, vilka som är mest lästa etc. Ibland går jag in på slumpmässigt vald blogg bara för att kolla läget, vad det är som är så intressant att tusentals människor känner sig manade att läsa. Jag har nog aldrig stött på något läsvärt. Men roligt är det ändå! När jag känner för det brukar jag kommentera och spela överlägsen och glassa i att jag kan stava rätt osv. Ibland hettar det till, som när en ganska stor bloggerska stolt lade upp sina betyg hon fick nu när hon gick ur nian. Hon höll ett jämnt snitt av G, förutom sitt IG i teknik och, om jag inte minns fel, sitt saftiga VG i syslöjd som hon lyckats scorea till sig. Trumfkortet liksom. Folk i hundratal beundrade hennes fina betyg och skrev saker som "Du kommer bli nåt stort nån dag!". Jag skrev att hon kommer nå långt på det där VG:t i slöjd, att det nog blir juristlinjen nästa. Eftersom jag aldrig kommenterar anonymt fick jag snart ett ilsket svar från begåvningsreserven. Hon tyckte väl att jag regnade på hennes parad och frågade vad jag egentligen menade med min kommentar. Jag lät henne suga på den karamellen själv.
Det roligaste med läsarkåta bloggare är att de är så genomskinliga i sin desperation. De MÅSTE ha kommentarer. De hade dödat sina egna mödrar för kommentarer. De är fantastiska på att lyckas filtrera fram kommentarsämnen ur de torraste inläggen. Det här läste jag för en stund sedan, det är Tobias från Kiruna som satt på sig författarhatten och skrivit om sin dag:

"Detta bestod min frukost/lunch av idag. Orkade inte laga något så det fick bli något lätt och enkelt :P
2 stycken Yoggi, 2 skinksmörgåsar och ett glas mjölk! :D
Riktigt smarrigt :D

Vad åt ni till Lunch?"

Tobias har alltså 55 olika ladies som känner att de måste kommentera detta brännheta inlägg. Andra dagar har han en osläcklig törst efter kunskapen om vad folk gör när de har godissug. Eller vad det är för väder där läsarna befinner sig. TOBIAS MÅSTE FÅ VETA, FÖR GUDS SKULL. Han är så angelägen om att få veta allt om läsarna. Jag tänker att Tobias tänker göra en levnadstecking över varje läsare. I sin lilla kammare i Kiruna sitter han med gåspennan i högsta hugg och verkligen suger på allas kommentarer. Tobias kan inte gå vidare med sitt liv innan han vet vad alla, även du och jag, ska göra ikväll. Tobias är inte den enda som kör den approachen. Att avsluta varje inlägg med en tråkig fråga som man absolut inte vill ha svar på verkar vara normen i bloggvärlden. Och för att få läsare bombarderar man alla bloggar på samma domän med ett "Hej, hur mår du idag?:)" samt länk till sin egen blogg. De har till och med varit här och nosat men erfarenhet har lärt mig att hysa misstänksamhet mot omotiverat trevliga kommentarer.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Min pojkvän säger att jag är en elitist. Jag vill bara ha något bra att läsa ju. Några gånger har jag blivit anklagad för skev självbild men det väger minus mot vad Sveriges blogg"elit" verkar tycka om sig själva.
 
Tobias och alla ni andra, kan ni se er själva i spegeln utan att börja gråta? Inser ni inte att ni är sämst?

The more I try to erase you
The more, the more
The more that you appear

Jag är jättesjuk. Jag tror naturligtvis att det är svininfluensan. Jag haver laddat ner Jazz Jackrabbit 2. Jag ska varva.

Undrar om det är okej att ge den här bloggen, som skvallrar om mitt livs vedermödor, underrubriken "Mein Kampf". Jag tycker att det är roligt men jag vet inte om min omvärld skulle dela den uppfattningen.

Lägger upp Hannes Düklers lista över filmer som fått en ny och spännande titel i Sverige:

Pang i rutan (Amazon women on the moon)
Wow, min fru är en sexig jätte (Attack of the 50 ft. woman)
Häftiga kurvor, stå på! (Big Bad Mama)
En handfull bly för sheriffen (Death of a Gunfighter)
Snacka om rackartyg (North)
Kom så rånar vi! (The Biggest Bundle of them all)
Rakt upp i 90-talet (Blast from the Past)
Brady klarar skivan! (Brady bunch movie)
En tjej i stöten (Burglar)
Mitt i plåten (Cannonball Run)
Vicken looser (For better or worse)
Nä, dra åt skogen! (For Pete's Sake)
En brud för mycket (Arthur)
Även en lönnmördare behöver en träff ibland (Grosse Point Blank)
Häxor, läxor och dödliga lektioner (Heathers)
Butik med musik (In the Good Old Summertime)
Stjärnor utan hjärnor (Jay And Silent Bob Strikes Back)
Här ska det bli en lustiger dans (Let´s rock and roll!)
Oh, vilket sjöslag (Lucky lady)
Väx upp, farsan (Madman Of The People)
Jag älskar soldater (Mediterraneo)
En buffel i tehuset (Mr Baseball)
Ursäkta, är vi gifta? (Mr. Destiny)
Släpp deckarna loss, det är mord (Murder By Death)
Hur jag lärde en FBI-agent dansa marengo (My Blue Heaven)
En droppe negerblod (Pinky)
Kassa kassaskåpssprängare (Safe men)
Hör upp, blindstyre! (See No Evil, Hear No Evil)
När toffelfabriken tystnar (Spotswood)
Du, var är brudarna? (Swingers)
Gängkrig på rullbräda (Thrashin')
Rattens djävlar (Thunder Road)
Varning för dvärgar (Under the rainbow)
Agent K med pass till evigheten (Where the Spies are)
Amor skjuter skarpt (Woman Times Seven)
High Heels (To Wong Foo, Thanks for Everything, Julie Newmar)
Dirty fighting (Road House)
Miss Secret Agent (Miss Congeniality)
Cubic (Equilibrium)
Showtime (All That Jazz)
Lethal angel (Angel's Dance)

Med detta bakom mig ska jag nu skriva ett argt mejl till lensway.se och göra gazpacho.

Sommarlov är astråkigt.